Jag orkar inte mer.
Allt jag gör blir ändå bara fel, jag bara gråter hela tiden och inget vill bli bättre.

Någon mer än jag som verkligen älskar vintern och julafton? Tror inte att jag är ensam.

Alltså, det är stämningen jag saknar, eller ja, vill ha. Nu på hösten känns det mesta dött och man går och tänker tillbaka och blir deppad, först tyckte jag att det var mysigt med hösten, men nu vill jag verkligen ha julen!
Wi, saknar att åka pulka haha. Men kom igen! Vem åker inte pulka liksom?!

Hur som helst, den som har någon slags förmåga att trolla fram julen bara sådär får en fet kram!
åh, julstämning :')

Jag ställer mig själv frågan "hur ska jag kunna må bra när så många andra lider?" Jag mår dåligt av att bara tänka tanken. När folk lider, så springer det omkring en massa osäkra brudar och klagar på att de är feta hit och dit, att de ska banta eller gå och sluta käka. Hur kan man vara så jäkla dum? Det finns människor som svälter dagligen! Barn dör. Barn dör av svält, av att de inte har något kött eller blod, bara ben.

Tänk er nu, att förlora det ända man har. Det ända lilla man äger och har, det som betyder något. Alla barn har inte föräldrar, alla barn har inte ett hem att bo i, alla barn bor inte änns under tak, alla barn har kanske inte änns en familj. Och vad gör vi? Jo här sitter vi och tjatar om att få mer.
När vi redan har allt? Vi har en familj, vi har vänner, vi har hus, vi har mat, vi har ALLT. Ändå finns det så jäkla bortskämda ungar som sitter och tjatar om mer, något som vissa barn aldrig skulle våga drömma om. Jag sitter här och skriver och tårarna bara rinner, för jag önskar att alla kunde se vad man har. Folk kommer hit och dit och säger "man vet aldrig vad man har fören man har förlorat det" vad är det?..
Folk kommer och skriver "hejdå nu tar jag livet av mig", små ungar sitter och skriver att de tänker ta sitt liv, de låter sig själva skära sig och åh jag blir bara så himla ledsen av att tänka på hur vissa människor skadar sig själva! Varför säger man änns att " jag kan lika gärna gå och dö " Hur, exakt kan man säga så? Andra barn sitter och kämpar och lider att få leva eller förlorar någon nära dagligen? Och här sitter andra och skriver att de lika gärna kan gå och dö? Hur himla idiotisk kan man vara? Istället för det här gå och dö snacket kanske man kan göra något åt saken istället? Man har fortfarande chansen till att ändra något. Man har alltid chansen till att ändra något. Och att säga "jag hatar att leva" innan man änns har upplevt det värsta, det gör mig bara ännu mer arg. Jag hatar att leva? Hur kan man änns säga så? Gud gav dig ett liv och lev upp till det!

Nu får ni, bortskämda skitungar som läser och tycker att jag är för mycket tycka det, för jag orkar inte se det här längre. Människor som snackar om att dö, människor som skär sig hit och dit. Vet ni? När jag kollar på mina armar så ler jag faktiskt, för jag har inte gjort det misstag som många andra gjort. Jag tänker aldrig skada mig själv, för jag är jag och jag älskar mitt liv. Jag orkar inte höra på allt klag hela tiden, lev ditt liv och var tacksam för det du har är allt jag har att säga. tack.


Började lipa ännu mer när jag såg den här hemska bilden.

Känner mig skitsur. Drar ut och fotar, ha det sämst hejdå

Yo gangsta!

Kom på att jag hade min väldigt gamla dator kvar någonstans(?) Jag satte igång den och det var en stor spricka i skärmen och den var full av virus. Men jag hittade en massor av fina bilder, från Stockholm, på mig och Fillepille, från Hallaryd och massa vidare. Det fick mig att börja gråta, vet inte varför men satt och lipade jättelänge. Sådan är jag haha, från att jag hade varit helt upprymd och toppenglad så satt jag där och lipade. Antagligen var det för att jag har fått så himla fina minnen med massor av underbara människor, det var både glädjetårar och något annat, nej jag vet faktiskt inte. Men aja. Sen gick det över. Tänkte ladda in alla bilderna på ett USB eller min mobiltelefon och sedan överföra de till min nya dator. Får se om ni som är med på bilderna tycker att bilderna väcker minnen.

Puss.


hahahaha riktig nize bild på mig, Maya, Nikko och Lina.
schnyggt hahahahaha

Ursäkta det vita som har kommit på Isabells ansikte, tror att det var tejp eller något som satt på ett annat foto och sen blev det så.

Men men.. jag saknar att vara liten! Då fanns det aldrig några problem, när man var liten var man alltid trygg i allting. Man kunde skoja hur mycket som helst utan att verka konstig, man kunde springa runt i skogen och bygga kojor, leka exakt hela tiden.
Kommer ni ihåg vad som gick på TV? Nicke och Nilla, Anki & Pytte, Totally spies osv? Minns alltid när jag, Emilia och Isabell sa vilka vi var av dom tjejerna :'), jag var hon med blont hår, Emilia med långa röda och Isabell med svart. Vi bråkade nästan alltid men vi höll sams mycket också. Kommer ihåg när vi sov över en gång och kollade på Pippi, alla sov i mammas sovrum på madrasser och åh helt mysigt. Kommer också ihåg när jag och Emilia rev fram kuddar, täcken, stolar, filtar, sittunderlägg och byggde som en djungel i vardagsrummet, sen satte mamma på någon fågelmusik och vi lekte att lejonen kom och massa, haha naw.

Saknar verkligen tiden när man var upp till åtta år, inga regler fanns, allt kändes tillåtet. Det var okej att gå ut med en docka i vagnen eller typ bada naken ute. Nu känns allt så himla uppenbart hela tiden, att om man inte är en viss person så blir man antingen utklassad eller mobbad. Man blir hela tiden lurad.
Lurad av en annans lek, som man trodde en gång var allvar.
Med tiden lär man sig vad man ska gå på och inte, man vet, att om jag gör sådär, då kan allt gå skit men man vet samtidigt att det kan gå perfekt. Man lär sig vad ordet sakna betyder. Vissa säger att det går över tillslut men jag vet, att ingen saknad går över fören man vet att det är bra igen.



Jag fick bara lust att skriva av mig.
Inget är riktat mot någon.
Bara mot mig själv.
.

" Hur han ler. Jag kan exakt hans leende, ändå är det som en ny vind alltid blåser omkull mig varje gång han gör sådär. Gång efter gång. Det är kärlek. Han är kärlek"

inte hej. sitter här och är skitsur och ja är allmänt arg eller vad man säger. dagen har varit bra ända till nu iallafall och jag skiter i hur fult det här ser ut. ska försöka sluta sura nu och va lite med familjen. inte hejdå


jag är riktigt glad att jag har dig gumman, saknar och älskar dig

Själv skulle jag deffenitivt välja, om jag nu fick rösta, att rösta på det röda blocket.